disque a goo-goo

En fredagskväll i Jönköping hösten 1968, i närheten av Atteviks och Volvo
 

Medlemskort i Disque a Goo Goo. Medlemskort i Disque a Goo Goo.

Klockan 19.30 knackade jag på den stora rutan vid uppgången och spiraltrappan till Restaurang Oden. Jag var lite nervös - det var dags att provspela, eller rättare sagt: pröva som DJ i stans största och mest kända diskotek - Disque a Goo-Goo.

Jag och min gode vän Matts Ola hade under några år släpat runt diverse halvtaskig musikutrustning/
disco anläggningar på alla möjliga ställen i gamla Jönköping. Vi till och med tog bussen till flera ”spelningar” med grammofoner och skivor i bärkassar. Vi hade båda ett stort musikintresse och på den tiden kring -65 till -69 fanns det en magisk stämning och atmosfär kring framförallt ren popmusik. Självklart var Tio i Topp programmet vi lyssnade till, men även Radio Luxemburg på kanske kortvåg, eller var det nu var, lyssnade vi på sent när det var mörkt och radiovågorna orkade fram till Jönköping med omnejd. Jag hade vid flera tillfällen spanat in DJ Limpus, en cool kille på stan, med sina John Lennon-solglasögon och en liten fyrkantig väska i ena handen, med texten: "I AM A DJ!" - så det var min dröm att få ”spela” mina skivor för så många som möjligt! Vid denna tid i mitt liv hade jag ännu inte besökt restaurang Oden - jag var ju nyss fyllda 18 år. Min bekantskap med disco var Twistkulan på Rigoletto, och där var Tomas Starck discjockey. 
 
Åter till Disque a Goo Goo, och nu har jag kommit upp på andra våningen på Restaurang Oden. Där träffade jag Claes Lindkvist och Limpus. Vi hälsade och jag berättade lite om mig själv. "Ok", sa Claes, "vi testar i kväll så får vi se hur det går". Och det gick bra! 

På ena kortändan av lokalen var en stor plattform uppbygd, nästan som en stor låda. Där satt vi DJs på en liten pall strax under taket med en liten upphöjd kant framför oss. Två Lenco grammofonverk, L75, fanns på en liten bänk i framkanten av detta ”bås” och mellan grammofonerna fanns en liten mixerlåda med tre svarta runda rattar i bakelit. Det fanns också ett mikrofonstativ med en mikrofon. På golvet, i drickabackar, fanns det massor med LP-skivor samt några mindre lådor med singlar. I ena hörnet stod det en rörförstärkare av märket LIND. Det var ett litet konststycke att ta sig upp till detta lilla ”bås”. En liten stol tror jag att vi behövde för att komma upp och ned.

Vid 21-tiden öppnades dörren på entréplanet och folket formligen ramlade in i lokalen.
Dansgolvet  fanns på motsatt sida av lokalen och jag bedömer att avståndet var säkert över 10 meter till detta från mitt DJ-bås. På varje sida av golvet fanns det en avlång högtalare upphängd i vinkeln mellan tak och vägg. Jag kommer ihåg än idag vilken go känsla det var att få ” lägga på" en bra låt och se alla som dansar på golvet framför mig. Aktuella artister denna kväll var bland andra Peter Sarstedt, David Bowie, Nancy Sinatra, Beatles, Rolling Stones, Kinks och mina idoler Small Faces.
 

Annons i Jönköpings-Posten 16 maj 1969. Annons i Jönköpings-Posten 16 maj 1969.
Eftersom vi DJs satt en bit ifrån själva dansgolvet var det ibland svårt att avgöra hur hög volym som vi låg på. Detta medförde att jag tyvärr alltför ofta spelade för högt, vilket en och annan påpekade under kvällen. En kväll slutade det rätt illa för mig. En av högtalarna började brinna! Då var inte Claes glad och menade att det var min höga volym som hade ställt till det den gången. Ett trevligt minne är att många stora artister tittade in en liten sväng, kanske på väg mellan Stockholm och Malmö, inte vet jag! Benny Andersson, Tommy Körberg och många andra gästade oss vid flera tillfällen. Ja, det var ”goa” tider att jobba på Oden under några år innan Sandemans och Club Lord blev mina nya arbetsplatser.

Jag har ganska nyligen besökt en bygdegård där en tillfällig discolokal hade byggts upp. Numera jobbar ju alla digitalt, med laser, videoprojektioner, rök och fyrverkerier. Musiken är  perfekt och själva platsen för DJn är som en rymdstation med datorer och skärmar… Det skiljer nästan 50 år emellan avseende tekniken, men fortfarande gäller det att bygga upp musikupplevelsen och läsa av dansgolvet - så där är det ingen skillnad!

Du som läser kanske var gäst på restaurang Oden, eller Sandemans och Club Lord. Hoppas du känner igen dig lite på min beskrivning.
 
Jönköping i juni 2016
(nästan 50 år efter mitt första riktiga DJ-jobb!)

"Stibban" - Stigbjörn Persson